Ur form till i form

Kul att det har ramlat in lite frågor. Tre frågor har kommit in och här är mina svar. Men jag vill gärna ha fler frågor.. så kom igen nu... ställ din fråga här

 

Karin frågade: Var hittar du inspiration till nyttig matlagning?

Svar: Jag är en sucker för kokböcker. Jag följer sällan recept slaviskt, men jag hämtar gärna inspiration från kokböcker och sen gör jag om dom så att dom passar mig. Min mamma är kokerska på en förskola och har varit det i många år, en jäkel på svenskhusmanskost är hon, och matintresset och konsten att "laga mat av ingenting" har jag fått av henne. Vilket jag är tacksam för.

 

Jag har 6 kokböcker som jag köpt under min tid som viktväktare och de använder jag mig fortfarande av, och gör om recepten så att dom blir GI-vänliga. Och nu får ett par veckor sedan köpte jag två andra kokböcker med GI-recept. Här hittar du det blogginlägget med de böckerna.

 

 

Sen letar jag mkt på nätet också. Jag är ingen sån som sitter och kollar på matprogram... det har faktiskt aldrig tilltalat mig.

 

Liselott frågade: Var du överviktig redan som barn? och Har du någon gång varit "smal"?

Svar: Ja jag har nog alltid varit överviktig... mer eller mindre iaf. Iaf så långt jag kan minnas. Ligger i generna. Båda mina föräldrar har övervikt, och nära släktingar på båda sidorna kämpar med/mot övervikt. Vi har aldrig ätit ohälsosamt hemma. Som jag skrev innan, min mamma är en fantastisk kock och lagar alltid bra och hälsosam mat. Och vi har aldrig druckit läsk och ätit godis och snacks och sånt hemma hos oss under min upväxt. Tror att min övervikt grundar sig i gener och förlite motion.

 

Jag har aldrig varit ett barn som legat hemma och spelat tv-spel eller dator hela dagarna, men jag har däremot aldrig haft en riktig hobby eller sysselsättning. Har prövat alla sporter som finns, men har aldrig gjort något mer än en kortare period!

 

Jag som treåring 1985

 

JA tro det eller ej... men jag har varit smal. Riktigt smal! När jag gick i sexan började jag med hjälp av min mamma att kontrollera mitt matintag genom viktväktartänk, och gick ner i vikt. Och när jag började i sjuan var jag smal. Det slog dock över och jag fick bulimiska-tendenser då jag började kräka efter att jag hade ätit i skolan och på min fritid.... jag var rädd för att gå upp i vikt igen. Så jag åt och sen gick jag och kräkte. Jag var normalviktig under hela högstadiet och hela gymnasiet också. Även om man tyckte att man var tjock. Som minst vägde jag 47 kg på högstadiet, men då var det väldigt illa, då åt jag i princip ingenting. På gymnasiet åt man dåligt, levde på kaffe typ... då vägde jag runt 70-75 kilo.

 

Sen efter studenten började jag gå upp igen, vet inte varför... men minns att jag sommaren 2002 vägde 82 kilo, och började shake nutrillet, och gick ner 10 kg på den sommaren. Sommaren efter hade jag gått upp det igen och prövade då Herbalife och gick ner 18 kg på 3 månader. Men jag gick ju upp de kilona igen. Och när jag träffade Johan i maj 2004 vägde jag 108 kg.

 

Så under dessa 8 åren vi har varit tillsammans har jag alltid varit överviktig. Men under 2009-2010 lyckades jag gå ner 47 kg som sagt och vägde 97 kilo när jag blev gravid med Viktor. Men nu ska jag kämpa mig ner till den vikten jag hade på gymnasiet... då när jag var tjock.... (tänk så korkad man är...)

 

Konstig bild jag vet... men det här är iaf jag på vårt konfirmationsläget 1996 tror jag det är, 14 år gammal.

 

Jag sommaren 2000. Jobbade natt på posten och levde på nutriellet. Svartrockar-perioden ;) 80 kg vägde jag nog då.

 

Samma period. 2000.

 

 

Jag och mina föräldrar på LaGomera 2001.