Jag kunde inte låta bli. Igår färgade jag om håret. På två månader har jag från att vara SUPERblond till att nu vara rödhårig :)
Även såna här saker är viktiga att göra under en förvandlingsprocess. Dvs att känna sig fin även fast man ibland bara vill lägga sig ner och ge upp.
Sätta lite färg på tillvaron med andra ord ;)
Efter att jag pratat med min väldigt nära vän igår var jag tvungen att kolla på lite bilder.
Första bilden är från juli 2008- 136 kg
Bild nr 2 april 2010 - 94kg minus 42 kg
Bild nr 3 september 2012- 117kg +23kg
Hur som är man ju fortfarande mindre än då.... Men ändå!
Det märkliga med 94kgs bilden är att man kände sig smal... Men då hade man ju egentligen ytterligare 17kg till målvakten.
Men nån gång kommer man väl dit!
Idag efter att sonen ätit lunch och gått och lagt sig gick jag och byta om. Struntade i allt och bara gjorde det.
På med extrabyxor ovanför träningsbyxorna, på med regnjacka och gummistövlar, sen hej och ivej!
Promenerade dit var trevlig trots regnet. Jag var vid gott mod.
Körde 15 min uppvärmning på crosstrainern, körde intervaller. Sen körde jag styrketräning på det.
Körde med de maskinerna för rygg och armar samt att jag gjorde situps på pilatesbollen.
Startade mjukt då jag egentligen känner mig ganska snuvig och har väldigt ont i min rygg.
Fick kramp efter första vändan med ryggpressen, i korsryggen. Men jag pausa och körde två vändor till.
Nu känna det bra såhär fem timmar senare.
Det känns bättre i kroppen.
Hoppas jag kan komma iväg på tisdag eller onsdag.
Förlåt!
Tror jag.....
Senast jag skrev var den 22 september, det är 23 dagar sedan.
Förlåt igen.....
Jag ska nu erkänna mina synder.
Jag är inte mer än människa.
Jag gick hårt ut med träningen innan jag började jobba, det fanns en anledning till det. Jag gick inte FÖR hårt ut, det inte därför som jag nu inte har varit på gymmet på över en månad.
Jag passade på att träna mkt och ofta då för att jag visste att jag inte skulle ha den tiden när jag börjat jobba.
Och jag hade rätt.
Första månaden tillbaka på jobbet som heltidsarbetande tvåbarnsmamma är nu förbi. OCH det har varit mestadels kul men ibland en aning stressande och ibland bara förmkt.
Jag älskar mitt jobb, och det har varit omtumlande att komma tillbaka, och framförallt komma in i en rutin, än är jag inte där till 100% men det kommer, mer och mer för varje dag.
Sen är det inte helt lätt att övertala mammahjärtat att det är okej att jag hämtar barnen 1730 de dagarna det behövs. Det känns jobbigt. Även om jag vet att dom har det JÄTTEBRA där.
Träningen har som sagt uteblivit den gångna månaden, vilket nu visar sig i en kropp som gör ont.
Min rygg är helt krackilerad och svanskota gjorde så sablans ont i fredags att jag nästan började gråta när jag reste mig från min jobbstol.
Jag har gjort det här mot mig själv. Medvetet? Ja det har jag, eftersom jag vet att min rygg behöver träningen.
Är det okej?? Nej det är det ju egentligen inte, eftersom det inte är särskilt kul att ha såhär ont. Men ändå är det okej, för jag har tagit beslutet själv. Gymmet har ju inte varit stängt, jag hade kunnat gå dit närsom egentligen under den tiden då barnen sovit eller varit hemma med sin pappa. Men det har jag inte gjort.
Så nu måste jag bara bestämma mig för att ta kommandot över mitt liv igen.
Jag VET ju vad jag ska göra och inte göra.
Men det är SÅHÄR det är när man är matmissbrukare. Ja jag skriver matmissbrukare för det är ju det man är när man har en sån "störd" relation till mat som jag har. Jag är ju överviktig av en anledning. Och det beror ju inte på värmepannan ;)
Värmepannan tänker du... ja Jan-Boris Möller sa en gång på en föreläsning som jag var på att dagens människor använder inte kroppen som den är menat att användas. När det är 20 grader ute går vi i shorts och klänning, medans är det 20 grader inne tycker vi det är kallt. Eftersom vi idag har moderna värmesystem så fryser vi aldrig inomhus, vilket innebär att kroppen sällan måste öka sin förbränning för att få upp kroppsvärmen, och därmed förbränner vi inte i lika stor utsträckning det vi konsumerar. Därav har också övervikten ökat. Detta i kombination med en miljon andra saker (såklart.)
Utifrån detta sa jag till min man i veckan: Älskling vi sätter inte på värmen i vinter. Vi har på tok för varmt här hemma, du ser själv.... (pekar på mig själv), jag är alldeles för tjock... och det beror enbart på att vi har för varmt hemma! ;)
Imorgon är det måndag, och då ska jag ta nya tag. Jag ska ta kommandot över mitt liv. Jag har ingenting att skylla på. Dessutom har min magkatarr börjat göra sig påmind lite då och då, och det är ju absolut INTE okej. Det var ju på grund utav den som jag tog tag i det här i juni.
Nä, gör om gör rätt!
Anledningen till att jag deppade ihopa var att jag kuggade på uppkörningen. Nu måste jag fortsätta köra och traggla med det. Och det har jag verkligen inte tid med, inte råd i heller.... MEN nu är det som det är... och jag får skärpa mig.... som sagt, bestämma vem det är som bestämmer i mitt liv, och sluta spela offer.
Jag hoppas att ni finns med och att ni inte gett upp hoppet om mig.
Imorgon väger jag in mig på nytt.... det lär behövas, för vågen kommer inte stå på 115,4kg, det är jag övertygad om. Jag har syndat i kolhydrater och det har gett resultat.... på fel håll!
Puss och kram på er
