Hur kunde jag gå så lågt?
Är du precis som jag världens bästa på att hitta argument för varför du INTE kan göra saker?
Ibland undrar jag om det är jag som är författaren till "ursäkternas bok".
Hur hamnade jag såhär långt ner på skalan över prioriteringar i mitt eget liv?
Vad är det i min personlighet som gör att alla andra är viktigare än jag själv?
Igår bar det iväg till Viktväktarna efter att jag har varit borta tre veckor.
Av vilken anledning? Hur många vill du ha? Jag är expert på att falla offer för omständigheterna. Inget alls bra drag. Men jag är väl medveten om det. Och även om det så ska ta mig 20 år att nå min målvikt, så får det göra det. För jag har bestämt mig.
Jag har dessutom bestämt mig för att inte vara så hård mot mig själv. Men att jag får inte nöja mig.
Så nu kör vi. På fredag går jag på semester. 5 veckor där jag har fritt förfogan över mitt liv ❤️
Sköna maj välkommen!
Aldrig förr har jag längtat till ett månadsbyte som nu.
Varför?
From den 2/5 och till och med den 31/10 ska jag gå ner i arbetstid. Till 65%.
Kommer arbeta mån-fre mellan 0915-1415 ca.
Vi får vårdbidrag pga Frejas diabetes och vi blir inte piggare, friskare och gladare av att spara de extra pengarna varje månad. Därför väljer vi nu att jag går ner i arbetstid så vi, hela familjen, kan få en möjlighet att landa.
Vi behöver det! Det är kämpigt med att vara två vuxna med hypotyreos, ett barn med typ 1 diabetes och ett barn som har energi för oss alla fyra. Det blir en minuskalkyl.
Så från o med måndag så ska jag och barnen göra sånt som är bra för själen.
* åka till bokskogen för långpromenader och lek på skogslekplatsen.
* bad och lek på Burlövsbadet
* turné bland Malmös temalekplatser
* cykelturer
* utegympa i parken
Och så småningom när det blivit varmare:
* massa dopp i havet i Klagshamn
* poolhäng hemma
Det känns som en mycket bra plan.
Planen minimerar också stressen för min man. Som kan fokusera på sitt eget tillfrisknande. Han påbörjade sin levaxinbehandling två månader efter mig, och det ska man inte glömma. De två månaderna som jag är före honom är också de två månaderna som fått mig på fötter.
Så lagom till sommaren och semestern hoppas jag att han är på fötter igen. 💜
Back on track
Hej!
Jag känner verkligen att jag är Påväg tillbaka nu.
Har börjat äta magnesium och selen, och därmed har nu min huvudvärk försvunnit. Great!!
Viktminskningen fortsätter. Sakta men säkert.
-0.7kg i måndags.
Och jag har "fusk"vägt mig hemma nu idag och sedan i måndags har jag tappat ytterligare 0.8kg, men vi får se på måndag vad vågen visar.
Men det känns som bollen är i rullning ❤️
Laddad för en toppendag
Nu drar jag till jobb. Fulladdad med nyttigheter och mumsigheter.
Ha en bra tisdag.
Måste vara snäll mot dig själv!
Ibland måste man tänka efter vart man är Påväg.
Var man har varit. Hur man hamnade här. Hur lång tid tog det att hamna här? Och på vilken tid ska du ändra om din värld?!
Alla steg framåt är framåt.
Det finns så många "bör" "ska" "måste".
Det enda jag MÅSTE är att vara snäll mot mig själv. Det SKA jag vara varje dag. Detta MÅSTE jag vara för jag har bara en kropp, ett liv.
Hur jag är snäll mot det kan vara alltifrån äta rätt, träna, sova. Men det viktigaste av allt är att man inte klankar ner på sig själv. Tänker dumma tankar. Talar om för sig själv att man inte duger.
Säg: tack kroppen för att jag kunde stiga upp imorse också. Tack benen för att du bär mig, precis som jag är. Tack! Å så säger vi inte mer, förutom om det inte är ngt snällt. Är vi överens? 😘❤️ #varsnällmotdigsjälv #healthy #urformtilliform #minresaräknas #viktväktarna
Sugen på ALLT!!!
Hej på er!
Varit hemma med en influensasjuk dotter sen i måndags. Igår började jag må dåligt. Trött, halsont och ont i hela kroppen.
Men något som inte försvunnet är mitt sug. Jag är sugen på ALLT!! Precis allt.
Så till den milda grad att jag i natt när jag var uppe och korrigerade min dotters höga blodsocker, passade på att trycka i mig ett Pigall för 7 sp. Bara sådär.
Ja alltså jag har registrerat det. Men ändå. Är man klok eller.
Suget fortsätter. Varit hungrig hela dagen. Trots ordentlig frukost och lunch.
Sugen på CHIPS! Så jag plockade fram appen. Loggade 100g dillchips. 17 sp!! 😱
Tänkte jag äter kycklingfilé och sallad till middag. Det löser sig.
Men efter att jag ätit mindre än hälften av mina chips var jag nöjd. Så jag vägde skålen igen och landade på 8 sp istället för mina 45 gram konsumerade chips.
Lite stolt blev jag allt.
Men är det någon mer än jag som upplever att V 3 alltid är tuffast? Känns som varje dag är en kamp.
Vem är ni?!
Hej 😍
Jag ser att ni är ett par stycken som är här inne och läser. Vem är ni?!
Lämna gärna en kommentar, fråga, reflektion, tips osv.
Det hade jag uppskattat. ❤️
En vecka har gått!
Hej kära ni!
Jag har inte orkat skriva i veckan som har gått.
Fullt upp på jobb och sen har energin liksom varit slut.
Imorgon är det dags för vägning igen.
Måndagen bjöd på ett minus.
-1.1kg första veckan.
Jag är mkt nöjd.
Får se vad morgondagen bjuder på. Alla minus är välkomna. Eftersom jag gått upp 10kg i vikt sen i somras är jag tacksam för alla minus som kommer.
Man ska inte vara så hård mot sig själv ❤️
Hur har er vecka varit?!
Kram på er
Var går din gräns?
Har du nåt gränsen... Taket... Kommit till den punkt när "nä nu räcker det!" Och sen gjort ALLT som står i din makt för att vända en negativ trend?
Men varför är det så svårt att bestämma sig för att nu ska jag inte äta bröd, pasta, socker, dricka kaffe osv?! Varför?
Jag tänker att jag kanske ska ge Viktväktarna en chans till. Jag lyckades gå ner 47kg mellan graviditeterna 2008-2011. Men det va efter 2011 och lillebrors födsel som problemen kom. Nu 5 år senare väger jag MER än vad jag gjorde dagen efter förlossningen. Nästan 20kg mer.
Jag har under det senaste året googlat mycket, försökt bilda mig en uppfattning om vad som eventuellt kommer krävas av mig, för att vända min negativa trend.
Men jag vet inte var min gräns går. När jag tycker att jag har fått nog. När jag är villig att göra allt som krävs för att bli frisk.
Det är en störd tanke. Och egentligen borde det självklara svaret vara: NU!
Nu med en gång. Igår helst.
Men jag blir så överväldigad av alla rekommendationer att jag inte vet vart jag ska börja?!
Glutenfritt? Laktosfritt? Helst både och?!
Inget kaffe. Mkt grönsaker o frukt.
Detoxa (som jag överhuvudtaget inte köper... Av SÅ många anledningar).
Det enda jag verkligen tror på är effekten som ingefära har. Och därför dricker jag ingefärashot varje dag.
Gjord på ekologisk ingefära, citron och honung och givetvis vatten.
Men varför är det så svårt att bestämma sig för att nu ska jag inte äta bröd, pasta, socker, dricka kaffe osv?! Varför?
Jag är så fascinerad av hjärnan. Hur tänker jag egentligen och varför?!
Jag sitter här i soffan. Hela rummet gungar pga huvudvärken. Känner mig helt avtrubbad idag.
Just vid det här ögonblicket tänker jag "jag gör vad som helst för att bli frisk".
Men ändå så gör jag inte det.
Hur kan det komma sig?
Jag är överviktig, ännu mer överviktig nu än innan pga hupotyreosen. Ibland tänker jag att gastric bypass är lösningen. Men sen tänker jag: men om jag har vitaminbrist nu, vad kommer jag då ha sen? Om jag är trött nu, hur trött kommer jag bli sen?
Det är ingen lösning! Jag VET det.
Men när återfår man energin så man orkar börja träna igen? Eller måste man bara bestämma sig. Att NU tar jag itu med det här. Nu... Inte sen.
Jag tänker att jag kanske ska ge Viktväktarna en chans till. Jag lyckades gå ner 47kg mellan graviditeterna 2008-2011. Men det va efter 2011 och lillebrors födsel som problemen kom. Nu 5 år senare väger jag MER än vad jag gjorde dagen efter förlossningen. Nästan 20kg mer.
Jag skäms.
Alla mina frågor... Så få svar.
Man har startat en XL-grupp på vv i Malmö/Hyllie. Konsulenten som leder gruppen har själv gått ner 100kg på mindre än ett år. Hon är en inspirationskälla.
Kanske det kan vara ett steg i rätt riktning.
Vem vet?!
Det går inte allltid som man vill hoppas och tror
Senast jag skrev var den 29 januari och då var jag verkligen på G.
Tre dagar inträffade något som vände upp och ner på hela min och min familjs värld.
Den 1 februari 2015, fick jag åka in akut med min dotter till SUS. Hon hade varit låg, orkeslös, extremt törstig, klagat på magont, ont i benen och på detta en ganska stor viktminskning.
Vi hade hela tiden hittat förklaringar till hennes tillstånd i allt annat. Influensa, vintertid- mörker, växtvärk, tröttheten beroedde såklart på för lite sömn osv.
Men söndagen den 1 februari föll alla puzzlebitarna på plats i mitt huvud. Jag är trots undersköterska i grunden. När jag meddelade min misstanke med min man, så såg han det också. Ringde 1177 och rådfråga. Fick en order: ÅK IN!
Vi kom in på barnakuten kl 1620. inskrivning, första kontroll: vikt, syresättning, frågor, symptomanteckningar.
10 minuter senare satt vi i ett akutrum tillsammans med en sköterska som tog en massa blodprov. Kort därefter dröjde det inte länge förens vårt akutrum var fyllt med folk.
Även fast ingen meddelat mig något än så förstod jag att mina misstankar var korrekta, tyvärr.
Freja har insjuknat i diabetes.
Hur illa det var förstod jag inte där i akutrummet. Men när sköterska satte venflonen i Frejas hand innan emlakrämen hunnit verka förstod jag att det var allvar. Två olika dropp och mängder med blodprover. Det kändes som om att dom tömde henne på allt hennes blod.
Jag vet inte hur mkt du känner till om diabetes. Men ett normalt blodsocker ska ligga på mellan 4-6, uppemot 8 om man precis har ätit. När vi kom in låg Freja på 50. Det finns även ett annat mått, hba1c. Ett mått som anger medelblodsockret på 6-8 veckor. Detta ska ligga på 52 eller lägre, Frejas låg på 112.
Inne i akutrummet började Freja hyperventilera. Jag trodde att hon blev stressad av situationen.
Vad jag inte visste var att hon fått en ketosacidos. En syraförgiftning i blodet. Försurat blod.
"Ketoacidos är en acidos som beror på en så kraftig frisättning av ketonkroppar att blodet blir surt. Det inträffar framförallt vid bristfällig insulintillförsel hos personer med diabetes typ I samt vid långvarig alkoholism.
Ketoacidos är en särskilt kraftig form av ketos, vilket innebär att ketonkroppar frisätts i blodet då kroppen övergår till att använda fett som bränsle, istället för kolhydrater. Ketos förekommer bland annat vid svält, men leder inte till surare blodhos friska individer där kroppen tar hand om det genom utandningsluften och urinet."
Hon var verkligen illa däran. Spenderade 1 1/2 dygn på intensiven. Kontroll av blodsocker varje timme. Fastande. Bara dropp.
ALL PERSONAL som vi träffade från akuten, intensiven diabetesteamet och barnmedicin avd 1 har varit FANTASTISKA. Vilka människor. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde de första dagarna på sjukhuset. Inte över sorg för att min dotter insjuknat i diabetes, utan för alla fantastiska människor som hjälpte oss. Vilka hjältar.
Vi har lärt oss jättemycket, och Freja är jätteduktig på att ta sitt insulin själv, kollar blodsockret själv. Hon är den sanna hjälten.
Själv känner jag mig som en mattant. 6 mål mat varje dag. Och hon äter mängder. Mer än mig. Men hon måste fylla på sina förråd. Allt är tömt.
På måndag börjar den stora utmaningen. Landa i skolan och allt som krävs av dom, Freja och oss som föräldrar.
Men en sak i taget.
Och påtal om det så är det dags för mig att bege mig till viktväktarna för veckans vägning. Maten är numera inte viktigt för mig, det är livsavgörande för Freja. Så att minska mitt midjemått gynnar oss alla.
Skriver mer om min viktminskning senare, för den har inte uteblivit.
Tröttast i stan
Idag är jag bara trött å omotiverad.
Inte hungrig, sugen eller dylikt.
Idag går jag å lägger mig samtidigt som
Barnen. Nya tag imorgon.
Hur har ni det idag?!
Träning är bra terapi
Som ni redan vet har jag varit sjuk sedan i höstas. Det ger liksom inte upp.
Anledningen till mitt icke välbefinnande?
STRESS!
Intefamiljestress utan jobbrelaterad stress. Men inte direkt knuten till mina arbetsuppgifter.
Hur som. Arbetsgivaren tog detta på största allvar. Stressmomentet nerlagt på obestämd tid.
Va hos dr i måndags, 5/1, för att dels följa upp mitt blodtryck plus att kolla min hals. Men det va ju inget. Bara ett virus.
I onsdags, 14/1. Va jag på Capio igen. Hostan ger inte med sig. Konstant huvudvärk. Illamående. Ticks i mina ögon. Magkatarr. Högt blodtryck. Gråtfärdig.
Allt är stressymptom.
Hostan och halsen kommer från magsyran, från magkatarren som kommer från stressen.
Så jag har varit hemma sen i onsdags. Försöker rannsaka mig själv. Vad är viktigast för mig?
Jag själv i första hand.
Därför var läkarens rekommendation att börja fokusera på träningen. Ge mig själv egentid. Investera i en starkare kropp. Tvinga hjärnan byta fokus.
Så igår begav jag mig till burlövsbadet. Dags för århundradets första simpass.
Efter de första 50 m hade jag hjärtklappning. Efter 6e längden började det kännas okej. Slutade på 20 längder. På 40 min. Det måste räknas som godkänt.
Och så idag, när jag precis bäddat ner mig i soffan. Redo för att göra så lite som möjligt. Skickade min vän ett sms och undrade om jag skulle med på ett par varv i parken. Klart jag (inte) ville!
Sagt å gjort. Innan klockan ens va 11.00 hade fru malmborg skrapat ihop 9800 steg 👏
NU ska jag däremot krascha i soffan med en bra bok och en kopp kaffe.
Sanningen
Jag var hos Previa igår för hälsoundersökning.
Och att dom skulle kommentera min vikt och midjemått visste jag sedan innan.
Däremot blev jag väldigt orolig när jag fick mitt resultat på mitt blodtryck. Jag har alltid, med undantag efter Frejas födsel för 6 1/2 år sedan, legat på 115-120/75-80. Igår låg jag på 154/100 och när sköterskan tog om det en halvtimme senare låg jag på 154/90.
Blev beordrad att ringa min vårdcentral omgående. Så det gjorde jag. Och har fått en tid på måndag kl 15. Så får vi se då. Tills dess ska jag ha kommit igång med aktivitet å bättre mat.
Glukos låg på 3.5
Hb (järn) låg på 135
Kolesterol snitt på 1.66
Så det är ju tur att de värdena inte också är dåliga för då hade man legat pyrt till.
När jag hade högt blodtryck efter Frejas födsel var det relaterat till stress och övervikt.
Och det är garanterat samma anledning nu. Det positiva i kråksången är att jag då lyckades gå ner 47kg och att symptomen försvann.
Så mer träning och fortsätta med vv så ska det säkert bli ordning på torpet.
Gott nytt år
Hej alla söta!
Hoppas att ni har haft en fin jul.
Nyårsafton imorgon. Har du något nyårslöfte?
Mitt är att inte ge upp.
Året 2014 avslutades inte som jag hade hoppats. Två månader av seg sjukdom gjorde att viktminskningen strandade lite.
Jag har inte varit på vv-möte sedan i oktober. Men jag står still. Ingen ökning och det är jag nöjd med.
Den 2/1 2015 kl 0945 ska jag på hälsoundersökning på Previa via jobbet. En bra start på det nya hälsoåret.
dessutom har jag varit på burlövsbadet och köpte simkort. 12ggr för 550kr. Och så hade dom ett erbjudande så jag fick 24ggr för samma pris 👍
Passade även på att anmäla mig till deras vattengympa på torsdagar. Sagt upp mitt kort på Friskis. Kommer ju aldrig iväg. Onödigt att betala 289kr i månaden för ngt man inte nyttjar.
Så 2015 blir promenader, simning, vattengympa och 7-minutes träning hemma.
Känna greppbart och rimligt!
Va rädda om er imorgon så vi ses nästa år!
Kram 
Jag har inte dött!
Hej alla söta!
Jag har inte dött, inte gett upp eller lagt av!
Jag har åkt på ett sjukt ihållande virus som satt sig på mina lungor.
Jag har varit sjuk i 6 veckor och ska på lungröntgen imorgon.
Tabletterna började jag aldrig med. Är fortfarande osäker.
Vikten har stått still enda tills förra veckan. -1kg visade det då.
Nu har mitt vägningsställe ändrat tiderna för mötet så jag måste hitta en provisorisk lösning under november.
Tack för att ni bryr er 💕
Medicinska åtgärder
Som ni vet fick jag ett recept på fysisk aktivitet utskrivet av en läkare tidigare i år.
Samtidigt som jag var där fick jag även viktminsknings-preparatet Xenical utskrivet.
Jag var mycket tveksam till att börja använda denna typ av medicin då jag använt mig av den innan. Och vet vilka biverkningar man kan få.
Medicinen ska givetvis tas i samband med ett kost med lite fett. Då medicinen reducerar 30% av allt fett du stoppar i dig.
Jag ska inte Linda in biverkningen i bomull för er: man bajsar matolja!
Därför valde jag att först skriva in mig på vv, komma in på den smala linjen och försöka få rätt i huvudet gällande mina matalternativ.
Nu har jag iaf hämtar ut medicinen och tänker börja använda den idag. Måndagen den 12/10 2014.
Har du någon erfarenhet av Xenical?
Trött så in i helvete!
Trött, tröttare, jag!
Idag fick jag svaret. Får lågt järnvärde.
Så nu ska jag knapra b12 och Järntillskott dagligen.
Hoppas jag kan bli piggare.
För denna tröttheten är omänsklig.
Helt färdig. Orkeslös.
Skönt när man får svar på varför.
Så nu kämpar jag vidare mot ett friskare och smalare liv.
Godmorgon godmorgon...
.... Hör fåglar sjunga glatt! Godmorgon, godmorgon i kör 😉
(OBS skämtbild.... Haha )
Haha, nej! Jag är inte så pigg. Jag är sjukt trött. Orkade inte stiga upp imorse. Orkar inte resa mig från soffan nu. Börjar jobba kl 0930. Jag kan sitta en stund till.
Är det fler än jag som blir omänskligt trött på hösten?!
Jag är en extrem vädermänniska. Så fort hösten och mörkret närmar sig vill jag gå i ide.
Något bra tips på hur jag ska övervinna min trötthet?
Tror dock att energiförrådet kommer fyllas på något ikväll då jag ska iväg och sjunga i "alla kan sjunga gospel" tillsammans med Gabriel Fors. Det ska bli mycket roligt!
Puss på er!
Bakslag
Hej kära ni!
Jag har hållt er dåligt uppdaterade.
Förlåt!
Jag fick ett ganska så stort bakslag efter två veckor.
Jag gick ner fort o mycket de första veckorna vilket orsakade en stor hormonrubbning i min kropp.
Detta resulterade i att jag fick jätteblödningar, då jag använder mig av hormonspiral.
Jag fick tom åka o besöka min barnmorska och gynekolog.
Det rådet jag fick var: ta det långsammare och mer varligt.
Så sedan dess har vågen stått still med centimetrarna försvunnit.
Jag har försökt gå iaf 5km tre ggr i veckan samt att jag cyklar till och från jobb varje dag, 1 mil t/r.
Bakslag- ja! Gett upp? Icke!
Dag 4-5
Hej på er i solen!
Första helgen på mitt nya liv har flutit på bra. Men jag har ätit. Däremot har jag inte spårat ut.
Jag har min viktväktarapp där jag loggar allt jag äter. Å från dag 1 fram till dag 4 så har jag legat på ungefär hälften av mina propoints. Såklart ska jag inte räkna så, men det är en bra måttstock.
Igår hade vi middagsbjudning och jag åt sallad, kött och lite rotfrukter.
Till middag idag, nu, njuter jag av en mangoshake gjord på apelsinjuice som jag sedan mixat med frusna hallon.
Mumsigt!
Imorgon är det måndag. Gött!
