tänka sig....

....att det "enda" som krävdes för att jag skulle uppskatta och längta efter träning och gymmet var två barn.
 
Jag har många gånger sagt det att jag tror att saker och ting händer av en anledning...
 
Så som att mitt magkatarrsanfall den 3 juni resulterade i att jag den 4 juni träffade en dietist och började med gi.... att jag nu sedan drygt två veckor tillbaka börjar bli så SATANS trött på att vara mammaledig att min nya tilflyktsort är gymmet.
 
Det är UNDERBART och BEFRIANDE att få bege sig till gymmet. Även om det är jobbigt ibland att träna så längtar jag att komma hemifrån,
 
För många som inte har barn, eller en man som ägnar sig mkt åt träning och jobb, eller som har all tid i världen att göra de dom själva vill, kanske mitt uttalande ter sig lite märkligt. MEN faktum är att jag älskar min familj, mina barn, min man, mitt liv... men efter 17 månader som mammaledig börjar man längta efter att få vara något mer än "bara" mamma.
 
Om två veckor börjar jag jobba igen, och det ska bli otroligt skönt.
Därför är jag så nöjd med att min träningslust har infunnit sig NU, så att jag hinner bygga upp en rutin vad gäller den och även kunna bygga upp en träningslust, ett sug, så att det fortsätter att flyta på när jobbet och den gråavardagen rullar igång....
 
För är man som mig, och har väldigt svårt för att unna sig själv tiden att träna, då är det inte ofta som man prioriterar bort annat för att komma iväg och träna. Särskilt inte om man inte tycker att det är kul.
 
Men NU tycker jag plöstligt att det är kul. Varför? Jo för att jag ser och märker skillnad både fysiskt och psykiskt.
 
Det här ska jag verkligen ta vara på.
 
Hur går det för dig och din träning? Unnar du dig egentid på gymmet?
 

Kommentarer
Postat av: Liselott

Som jag skrivit innan så är jag grymt imponerad av dig!!! Försöker inspireras av din nya livsstil!! Visst, jag har ingen direkt övervikt men behöver ändå en sundare livsstil!! Det där med träning är sjuuuukt svårt att få till när man är ensamstående småbarnsmamma men jag försöker ta en tur på löpbandet emellanåt, men fasiken, man hade behövt komma hemifrån ibland!!! Det där med egentid existerar liksom inte...
Varma kramar till dig!!

Svar: Du behöver inte förklara för mig... det där har jag full förståelse för... jag vet ju hur svårt det är att få egentid som gift med tvåbarn, så att få till egentid som ensamstående krävs nog mer än mycket! Tack för all din peppning, den gör mig glad! Kram till dig vännen
Kimzan

2012-08-15 @ 20:03:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0