Ur form till i form

Under min julledighet spenderade jag varje minut av ork med att läsa på om hypotyreos.

Det var inte långa stunder varje dag som jag orkade, men en halvtimme på morgonen, en timme på kvällen typ,varje dag.

 

Jag började med att läsa Helle Sydendals bok "Få livet tillbaka". En bok som handlar om Helle och hennes kamp för att få rätt vård, tips till andra drabbade osv. En bok jag rekommenderar varmt. Längst ner i detta inlägg finner du banners över Helles föreläsningar nu i vår 2016.

 

Boken hjälpte mig att bena upp olika begrepp, och ökade min förståelse för att det är sjukdomen som gör mig dumihuvudet. Att jag inte bara kan "rycka upp mig". Jag började lista mina symtom, när dom började och hur de får mig att må.

 

La även till mig i två olika grupper på facebook. En som heter "Vi med hypotyreos med VÄGRAS hjälp" och en grupp som heter "hypotyreos provsvar".

 

Dessa två grupperna hjälpte mig att förstå att problematiken med okunskap inom allmänvården på vårdcentralerna är bristande vad gäller att diagnostisera hypotyreos. När man drabbas av hypotyreos så är alltid inte svart eller vitt. Det finns en enorm gråskala. Och endokrinologer debatterar flitigt huruvida referensvärden skall ändras eller inte. 

 

Just gruppen på facebook där man får hjälp med att analysera sin provsvar har gett mig absolut mest kunskap. I kombination med väldigt nära och intensiv kontakt med nära vänner som fått diagnosen, men som också kämpat mot vården för att komma till sin rätt.

 

Det är en djungel, och inte helt förvånande så hänger det mesta ihop. Det känns som jag blev proffessor i ämnet under julen.

 

Den 29 december hade jag på egen begäran ett telefonmöte med min läkare på vårdcentralen. Han förstod inte alls varför jag ville ha ett möte med honom. Alla prover visade att jag mådde bra. Jag talade om för honom att det spelade ingen roll vad proverna visade, jag mår INTE bra. Läkaren jag har på vårdcentralen har alltså under 2015 vidtagit följande åtgärder (detta trots att jag då är frisk enligt honom):

• sjukskrivit mig vid 3 tillfällen för utmattning
• Skrivit ut blodtrycksmedicin för högt blodtryck
• tagit bort blodtrycksmedicinen pga förlågt blodtryck
• konstaterat 5 (!!!!) halsinfektioner och skrivit ut diverse mediciner för detta
• Skrivit ut Atarax för oro/ångest
• Velat skriva ut antidepressiva mediciner, trots att jag påtalat att jag INTE är deprimerad
• Skrivit ut Saroten, för att Ataraxen gav mig mardrömmar
• Skrivit ut Zopiklon för att jag ska kunna sov (trots att jag är extremt trött hela tiden redan)
• Skrivit ut naproxen för min kraftiga huvudvärk, som han säkerstället inte beror på någon neurologisk störning. 
• När jag sökte vård hos honom för plötslig vätskeansamling i min höger fot (endast ena foten) viftade han bort det med att det berodde på min övervikt och överansträgning.
• När jag sökte vård hos honom för avdomningar i armen och krypande i kroppen samt extrem smärta i min högra hålfot (särskilt på morgonen och kvällen, när jag sak gå). Detta förklarande han med muskelansträgning i axlen/armen pga felbelastning när jag sitter på jobb framför datorn. Smärtan i fötterna bemöda han inte ens sig att förklara varför det uppstått. Men jag antar att det beror på min övervikt!
• Skrivit ut omeprazol för att min mage pga att jag aldrig blir frisk, skapat en enorm inre stress. Som i kombination med Naproxenen gjort att jag fått magkatarr.
• i augusti, september och december har man även tagit prover på mig, för att kontrollera min sköldkörtel. I augusti låg mina värden i underkant så uppföljning efter en månad krävdes. I september låg ett av värda under referensvärdet och läkaren krävde därför en ny kontroll för detta i december. Och bokade även in en tid för uppföljning av provresultaten innan jul.