Varför ska jag lyckas nu?
En fråga jag har ställt mig själv.
Varför ska jag lyckas NU?!
Många av er är kanske nya läsare, välkomna. En del har kanske varit med under min velande resa.
Viljan att gå ner i vikt har alltid funnits där. Ingen vill vara tjock. Men insikten att man MÅSTE prioritera sig själv har kommit först nu.
Jag vet hur man gör för att gå ner i vikt. Världens enklaste ekvation: ät mindre, rör dig mer!
På papper är den enkel. I verkliga livet inte fullt så enkel.
Jag är expert på att prioritera alla andra. Hitta på argument på varför jag inte börjat den här veckan heller. Alltid något som ska avslutas innan jag ska ta itu med mig själv.
Nu är sonen tre år. Den där dagen när allt annat är gjort och på topp, den dagen då jag ska börja fokusera på mig själv kom aldrig.
Och kvar står jag med en vision om att "snart är det dags".
Så för två veckor sedan fick jag nog. Sa att den rätta dagen kommer aldrig. Bara bestäm dig. Så i torsdags va en bra dag för att göra ändringen. Ta beslutet.
Jag VET att viktväktarna fungerar. När dottern va tre veckor gammal skrev jag in mig på vv. På 1 1/2 år lyckades jag gå ner 47 kg.
Sen blev jag gravid. Gick upp 36 kg. Mkt på grund utav de fasliga foglossningarna jag fick redan i v 15. Jag kunde inte gå ordentligt. Det va hemskt.
Foglossningarna spökar fortfarande. Begränsar mig. Men det begränsar ju inte vad jag stoppar in i foderluckan. Eller hur?!
Kan jag inte träna och bli stark får jag istället gör det jag faktiskt kan. Äta rätt!
Argumenten är slut.
Jag tänker inte ge upp. Resan börja nu. Utan stress. Det får ta den tid det tar.
Hekto för hekto. Kilo för kilo.
Jag är helt inställd på att det här SKA jag göra. För mig själv, mina barn och min man.
Kommentarer
Trackback
