Träning är bra terapi
Som ni redan vet har jag varit sjuk sedan i höstas. Det ger liksom inte upp.
Anledningen till mitt icke välbefinnande?
STRESS!
Intefamiljestress utan jobbrelaterad stress. Men inte direkt knuten till mina arbetsuppgifter.
Hur som. Arbetsgivaren tog detta på största allvar. Stressmomentet nerlagt på obestämd tid.
Va hos dr i måndags, 5/1, för att dels följa upp mitt blodtryck plus att kolla min hals. Men det va ju inget. Bara ett virus.
I onsdags, 14/1. Va jag på Capio igen. Hostan ger inte med sig. Konstant huvudvärk. Illamående. Ticks i mina ögon. Magkatarr. Högt blodtryck. Gråtfärdig.
Allt är stressymptom.
Hostan och halsen kommer från magsyran, från magkatarren som kommer från stressen.
Så jag har varit hemma sen i onsdags. Försöker rannsaka mig själv. Vad är viktigast för mig?
Jag själv i första hand.
Därför var läkarens rekommendation att börja fokusera på träningen. Ge mig själv egentid. Investera i en starkare kropp. Tvinga hjärnan byta fokus.
Så igår begav jag mig till burlövsbadet. Dags för århundradets första simpass.
Efter de första 50 m hade jag hjärtklappning. Efter 6e längden började det kännas okej. Slutade på 20 längder. På 40 min. Det måste räknas som godkänt.
Och så idag, när jag precis bäddat ner mig i soffan. Redo för att göra så lite som möjligt. Skickade min vän ett sms och undrade om jag skulle med på ett par varv i parken. Klart jag (inte) ville!
Sagt å gjort. Innan klockan ens va 11.00 hade fru malmborg skrapat ihop 9800 steg 👏
NU ska jag däremot krascha i soffan med en bra bok och en kopp kaffe.
Kommentarer
Trackback
